Skip to main content

Mångfald och integration

Svensk barn- och ungdomsidrott är tydligt segregerad. Idrottsrörelsen kan inte ensam lösa stora samhällsproblem, men kan göra mer för att nå fler i socioekonomisk utsatta områden – även utifrån ett snävt egenintresse. Det visar Centrum för idrottsforsknings regeringsrapport från 2023.

Centrum för idrottsforskning (CIF) har på regeringens uppdrag analyserat idrottens potential att minska segregationen i samhället. Rapporten visar att det råder ojämlika villkor för ungas idrottsdeltagande i det svenska samhället. Den förstärker därmed bilden av en segregerad idrott, som CIF påvisat i flera tidigare rapporter.

Ny statistik från Riksidrottsförbundet visar särskilt tydligt stora skillnader i ungas föreningsidrottande mellan resurssvaga och resursstarka bostadsområden. Idrottsrörelsen kan inte ensam lösa problemet med segregation eller ”svaga idrottsområden”. För det krävs ett långsiktigt och strategiskt samarbete mellan många aktörer och samhällssektorer, enligt rapporten.

Däremot kan idrottsrörelsen erbjuda en meningsfull fritid och positiva upplevelser för unga som befinner sig i en socioekonomiskt utsatt situation. Att förenings­idrotten är särskilt svag i den gruppen är därmed problematiskt. Arbetet för jämlik idrott och jämlik hälsa måste tas på stort allvar, säger utredaren Johan R Norberg. 

Traditioner och regler – både styrka och hinder

I den svenska idrottsmodellen finns inslag som både motverkar och upprätthåller segregation, visar rapporten. Styrkan i föreningsidrotten är dess ambition att vara öppen för alla, det ideella ledarskapet samt att man erbjuder såväl gemenskap, som träning och fysisk aktivitet. Oavsett socioekonomisk bakgrund kan idrottsföreningen vara en viktig mötesplats.

Samtidigt kan idrottens formella regler och informella traditioner utgöra hinder. Föräldrar möter mer eller mindre uttalade krav att till exempel köra till matcher, sälja lotter eller engagera sig som ledare. De verksamma i en förening behöver sätta sig in i hur en förening fungerar och följa de regler och arbetsformer som sätts av idrottsrörelsen.

Traditioner och regelverk må ha tillkommit på goda grunder, men kan begränsa idrottslivets utveckling i områden utan folkrörelsetraditioner eller erfarenheter av att driva en idrottsförening, säger Johan R Norberg.

Segregation – ett idrottsproblem

Segregation är inte enbart ett samhällsproblem. Rapporten visar att det i hög grad även är ett problem för idrottsrörelsen.

Faktorer som ekonomi, boende och livsvillkor påverkar vilka som idrottar. Därmed blir segregationen i samhället ett direkt hinder för idrottsrörelsens egna strävanden att rekrytera och behålla medlemmar, enligt Johan R Norberg.

Om plånboken avgör vilka som börjar och stannar kvar inom idrotten, kommer det i sin tur att begränsa vilka som blir framtida aktiva och ledare, liksom svenska möjligheter till medaljer på den internationella tävlingsarenan. Även ur ett snävt idrottsligt perspektiv är segregation och ojämlika samhällsvillkor följaktligen ett problem och en utmaning för svensk idrottsrörelse.