Stora skillnader
Andelen unga som föreningsidrottar är högst i socioekonomiskt starka grupper och lägst i svaga. Ojämlikheten är större bland flickor än bland pojkar.
Skillnaderna visas tydligt i en undersökning av Bengt Larsson vid Gymnastik- och idrottshögskolan, där drygt 1 000 15-åriga pojkar och flickor från olika delar av landet ingick. Endast 30 procent av ungdomarna från hem med både lågt utbildningskapital och lågt ekonomiskt kapital var medlemmar i en idrottsförening. I gruppen med högt ekonomiskt kapital och högt utbildningskapital var siffran 80 procent.
Mest aktiva i föreningsidrotten är barn och ungdomar i medelstora och välmående städer och förortskommuner med hög utbildningsnivå.
Undersökningar av forskargruppen Ung livsstil visar att ojämlikheten i föreningsidrotten funnits under lång tid och tenderar att öka.
– De nya studierna både bekräftar och förstärker bilden av att barn- och ungdomsidrotten inte är lika tillgänglig för alla, säger Johan R Norberg, utredare på Centrum för idrottsforskning.
Statistik visar att flickor med invandrarbakgrund är den grupp som idrottar i minst utsträckning. Skillnaden i idrottsdeltagande mellan pojkar med svensk och pojkar med utländsk bakgrund är däremot liten.
Geografiska variationer
Mest aktiva i föreningsidrotten är barn och ungdomar i medelstora och välmående städer och förortskommuner med hög utbildningsnivå, särskilt i Stockholms- och Skåneregionen. Minst aktiva är unga i landsbygdskommuner. Rapporten från Centrum för idrottsforskning indikerar också att föreningsidrottandet är lägre i storstädernas centrala delar.
Idrottsrörelsens svåra dubbla uppdrag
Ojämlik idrott är oförenlig med idrottsrörelsens egen värdegrund. Men mycket görs för att minska ojämlikheten – inte minst inom ramen för Idrottslyftet, idrottsrörelsens särskilda satsning på idrott för nyanlända och asylsökande. Samtidigt visar rapporten att det finns både utmaningar och hinder på vägen.
– En stor utmaning är att idrottsrörelsen måste balansera två delvis oförenliga uppdrag; att verka i de egna medlemmarnas och i samhällets intresse. Det skapar svåra avvägningsfrågor. Ska resurser och stöd riktas till områden där idrottslivet är svagt – eller ska alla behandlas lika? Idrottsrörelsen består av många och skilda föreningar och förbund. Det saknas för närvarande samsyn i dessa frågor, säger Johan R Norberg.
Dyrare idrott och ökat marknadstryck
År 2014 gjorde Centrum för idrottsforskning fördjupningsstudier om kostnader inom barn- och ungdomsidrotten. Studierna visar att föreningsidrotten alltjämt har en stark ställning hos både idrottsföräldrar och föreningar. Å andra sidan upplever båda grupperna ett starkt marknadstryck.
För idrottsföräldrar handlar det dels om ökade kostnader för barnens idrottande, till exempel för olika idrottsläger och idrottsakademier, dels om att föreningarnas förväntningar på ideella insatser känns betungande. Idrottsföreningarna upplever i sin tur krav på att bedriva en alltmer professionaliserad och kundorienterad verksamhet.
Därtill utmanas och förtunnas relationen mellan en förening och dess medlemmar. Föreningens verksamhet får mer karaktären av en tjänst eller vara som kan köpas utan motkrav på vare sig medlemskap eller ideellt engagemang.
Både idrottsföräldrar och föreningsrepresentanter beskriver det rådande marknadstrycket som en sorts oundviklig samhällsprocess och ett uttryck av tidsandan. Därmed bortser de från att de själva är aktörer och delaktiga i att forma utvecklingen, visar Centrum för idrottsforsknings rapport.
Utvecklingen kan underminera grundläggande principer
En utveckling där idrottsrörelsens föreningar möter ett ökat marknadstryck och kommersiellt bedriven idrottsverksamhet genom att själva utveckla företagslika strategier och synsätt, riskerar att underminera föreningsidrottens mest grundläggande principer om öppenhet, frivilligt engagemang och medlemsinflytande, konstaterar Centrum för idrottsforskning.
Om ambitionen är att erbjuda ett alternativ till kommersiella idrottsaktiviteter bör rimligen rakt motsatt strategi väljas: håll ner avgifterna i stället för att höja dem, betona medlemskapets olika dimensioner snarare än att betrakta medlemmarna som kunder och betona de sociala värden och den gemenskap som skapas i ideella verksamheter. I en sådan strategi förenas både idrottsrörelsens intresse av en stor och engagerad medlemskår med statens folkhälsopolitiska ambition att göra det möjligt för alla människor att utöva idrott och motion.
