Föreningsidrotten förknippas i de allra flesta fall med positiva upplevelser. Tyvärr finns det undantag, konstaterar Centrum för idrottsforskning i rapporten Idrottens riskzoner från 2021. Det kan handla om alltifrån ohälsosamma elitsatsningar och personkulter kring tränare till trakasserier, sexuella övergrepp och tystnadskulturer.
I ett kapitel i rapporten går Jonas Stier, forskare vid Mälardalens universitet, igenom de största riskområdena inom barn- och ungdomsidrotten och hur man främjar en god idrottskultur.
Nedan följer kapitlets viktigaste slutsatser och lärdomar.
Idrottsmiljöer för barn och ungdomar:
- finns i samhällsstrukturella, idrottsorganisatoriska, föreningsspecifika, interpersonella samt individuella sammanhang
- innebär alltid ett makt- och statusöverläge för de vuxna
- innebär vissa risker, vilka bör föranleda överväganden och förhållningssätt hos föreningar, ledare och vårdnadshavare
- blir mer riskfyllda ju slutnare och tätare de är
- blir mer riskfyllda i elitinriktade miljöer med en utbredd personkult och där ledare, föreningar och vårdnadshavare har mycket att förlora på kritik och negativ publicitet
- innebär risker kopplade till synen på kroppen, mat och vikt, skador, sjukdom och smärta
- innebär risker kopplade till kommunikationen och relationerna mellan vuxna och barn eller ungdomar
- verkar ibland i en etisk gråzon och kan bli osunda och direkt ohälsosamma
- inrymmer i vissa fall ledare som agerar olämpligt och i strid med Barnkonventionen.
Föreningar, förbund och kommuner bör verka för att:
- idrottsmiljöer för barn och ungdomar fungerar i enlighet med idrottens värdegrund, Barnkonventionen och annan lagstiftning
- erbjuda fortsatta utbildningsinsatser samt att verksamheter drar nytta av befintlig forskning
- kritik och larm om missförhållanden bemöts med respekt samt värderas sakligt och med ett öppet sinne
- i högre grad än i dag ta den utsattes position vid misstanke om missförhållanden
- ta sitt ansvar i fråga om skyldigheten att vidta åtgärder om en ledare uppträder olämpligt eller en idrottsmiljö är osund.
Vårdnadshavare bör:
- inte utgå ifrån att barn och ungdomar berättar om något är fel
- vara vaksamma på personkulter, restriktioner gällande kommunikation med ledare, skador, sjukdom samt kost, inklusive ”pratet om maten”
- kräva mer insyn i sina barn och ungdomars idrottande
- stå upp för alla barn och ungdomar som far illa.