Skip to main content

Sveriges elitidrottssystem

Internationell toppidrott präglas av global kapprustning. Inom idrottsrörelsen finns en oro att Sverige lever på gamla meriter och tappar mark i konkurrensen om medaljer. På uppdrag av regeringen har Centrum för idrottsforskning genomfört två fördjupade analyser av det svenska elitidrottssystemet.

I rapporterna För framtids segrar (2012) och Svensk elitidrott vid ett vägskäl (2024) ger Centrum för idrottsforskning en omfattande bild av vad som kännetecknar svensk elitidrott och pekar på styrkor, svagheter och utmaningar för det svenska elitidrottssystemet. 

Föreningsidrotten ger grund för framgång

Idrott i Sverige är av tradition folkrörelsebaserad, med fokus på breddidrott. Men det svenska systemet skapar även bra förutsättningar för en framgångsrik elitidrott.

Majoriteten av alla barn och ungdomar i Sverige idrottar någon gång i en förening. Det finns goda möjligheter att pröva på olika idrotter. I lokala föreningar finns kompetens och duktiga tränare. Väljer man att satsa på sin idrott finns ett förhållandevis väl utvecklat system att kombinera elitidrott med studier. Sverige har dessutom idrottsanläggningar av god kvalitet.

Ett system med flera brister

Men det svenska elitidrottssystemet har också flera svagheter. Många specialidrottsförbund saknar resurser för att bedriva landslagsverksamhet i rimlig omfattning. Samtidigt genomför många elitidrottare sina satsningar under svåra ekonomiska omständigheter och med begränsat socialt skyddsnät.

En utvärdering av forskare vid Idrottens Analysinstitut i Danmark (Idan) visar att även styrningen av elitidrotten är problematisk. I Sverige är ansvaret för elitidrottens utveckling delat mellan Riksidrottsförbundet, Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) och Parasport Sverige. Modellen är unik och har lett till problem som hämmar elitidrottens utveckling, enligt Idan. 

Ytterligare svagheter handlar om utbildning och kunskap. Sverige har få kvalificerade elitidrottstränare och saknar ett utvecklat elittränarutbildningssystem. Dessutom är forskningen på elitidrott eftersatt, likaså samarbetet mellan idrottsrörelsen och forskarsamhället.

Avgörande vägval

Sedan några år tillbaka har samordningen och samarbetet mellan idrottsrörelsens tre stödorganisationer ökat. Ett gemensamt strategiprogram #elitidrott2030 har skapats. Men det är oklart om svensk idrott kommer att fortsätta på den vägen, visar CIF:s analys. Det finns både praktiska och mer principiella utmaningar. Det är oklart hur en elitsatsning ska finansieras: Är det möjligt att öka stödet från staten och näringslivet? Kommer idrottsrörelsens förbund acceptera att vissa får ökat elitstöd, medan andra mindre eller inget alls. Och inte minst: är idrottsrörelsen beredd att kompromissa med sin självständighet och decentraliserade struktur för ökad centralisering och statligt engagemang?

Huvudbudskapet från CIF är att svensk elitidrott står inför ett vägval, där idrotten själv måste välja riktning. Valet får inte bara konsekvenser för elitidrotten. Det påverkar även idrottsrörelsen i sin helhet.

År 2012 publicerade CIF rapporten "För framtids segrar". Här svarar utredaren Johan R Norberg på frågor om den studien.