Sverige på efterkälken i arbetet med trygg och trovärdig idrott

I kölvattnet av korruptions- och dopningskandaler har den internationella idrottens aktörer på senare år tvingats att ompröva sina arbetsformer för att möta dessa avarter och därmed rädda idrottens anseende och legitimitet.

Att även den svenska idrotten behöver öka sitt engagemang i dessa frågor är ett av budskapen i rapporten Idrottens riskzoner – om vägar till trygg och trovärdig idrott.

– Internationellt diskuteras idag nya principer för bättre styrning. Liknande samtal behöver även föras inom svensk idrott. Kriminalitet, fusk, övergrepp och tystnadskulturer är problem här liksom i resten av världen, säger Johan R Norberg, utredare på Centrum för idrottsforskning.

Utmaningar med mjuk styrning

I den svenska idrottsmodellen, där ideella idrottsföreningar utgör basen, dominerar så kallad mjuk styrning. Föreningar och idrottsförbund uppmuntras att själva välja att göra rätt genom värdegrundsdiskussioner, information, utvecklingsprojekt och eget ansvarstagande.

Problemet med mjuk styrning, menar Johan R Norberg, är att det ofta ger utrymme för mindre godräknade att missbruka systemen, speciellt när allvarliga påföljder för överträdelser saknas.

– Det finns en lite naiv bild inom idrotten att alla vill göra rätt och följa riktlinjer. Men problemen i den internationella idrotten har tydligt visat att system som kan missbrukas, förr eller senare även kommer att missbrukas.

I en svensk idrottskontext kan sådana problem handla om allt från osunda elitsatsningar i barn- och ungdomsidrotten, till fusk och kriminalitet inom elitidrotten och bristande etik i idrottsrörelsens demokratiska processer.

– Det behövs bra utformade regler för ansvarutkrävande och sanktioner som inte möjliggör jäv, korruption eller intressekonflikter. Trovärdig styrning inom idrotten handlar om att skapa styrsystemen som inte kan missbrukas. Egentligen är det inget konstigt, liknande principer tillämpas ju i den offentliga sektorn och inom företagsvärlden sedan länge, säger Johan R Norberg.

Experter ger konkreta råd

I rapporten medverkar experter, forskare och sakkunniga från Polismyndigheten, Brå och Riksidrottsförbundet. Tillsammans analyserar de olika aspekter av idrottsrörelsens verksamhet och ger konkreta råd för vad idrottsrörelsen kan göra för att hantera och förebygga olika risker och problem.

– Flera av de medverkande i årets rapport pekar på att idrotten ofta har svårt att hantera problem och konflikter och är känslig för kritik. Allt detta ger upphov till tystnadskulturer. Ett första viktigt steg mot stärkt styrning är att bryta dessa tystnadskulturer. Idrottens aktörer måste bli bättre på att erkänna och diskutera de utmaningar och riskzoner som faktiskt finns, säger Johan R Norberg.

En annan viktig del handlar om att lägga till mer kraftfulla inslag i styrningen, som komplement till dagens mjuka styrning. Det kan handla om bättre uppföljningar, kraftigare sanktioner och skarpare regler.

– Ett viktigt budskap i rapporten är att ökad styrning inte begränsar idrottens självbestämmande, utan tvärtom är en förutsättning för att idrotten behöver ska behålla dagens starka självständighet och trovärdighet, säger Johan R Norberg.